07:21:29
Ghostmums: Rum 178!

Mer om Julia finns att läsa här: https://skarn.se/ar-det-julia/
Jag och Lisa kom till platsen en fredagkväll i september. Vi började med att gå in i rummet och känna av stämningen. Ett rum med två sängar, ett bord, två fåtöljer och ett skrivbord. Över sängarna hänger en målning med motivet av en kvinna i kläder av modell tidigt 1900-tal. Är hon inte lite lik mig när jag var yngre?

Både jag och Lisa upplever rummet som lugnt. Korridoren utanför hade en mer tryckt stämningen. Den röda heltäckningsmattan och speglarna längs sidorna hade kunnat komma från en skräckfilm av typen the Shining.
Vi ska lämna rummet en stund för att äta middag på en restaurang på andra sidan torget. Innan vi går tar vi några kort på i vilket skick vi lämnar rummet. Det sägs att Julia kan flytta på saker, som för att hålla ordning. Extra noga ska hon vara med tändsticksaskar, som mystiskt försvunnit. Vill hon kanske undvika en brand?

Efter en drink och en god middag på restaurangen återvände vi till rum 178. Hade Julia gjort något? Inte av vad vi kunde se.
Att vi båda var trötta småbarnsmammor började märkas nu. Vi behövde kaffe om vi skulle kunna vara vakna längre än till 22.00. Men innan vi gick ned till baren för en kopp ville vi kolla energinivåerna i rummet med vår EMF-mätare.
Lisa slog på sin app som visar aktivitet och ord och jag satte igång Laxtons app med EMF. Jag tänkte att vi kunde få fram den normala nivån i rummet så att vi sedan visste när det var något förhöjt. Jag noterade att nivån över sängarna låg runt 50. Plötsligt när jag är på väg ut i rummet med mätaren så chockhöjs den till över 200. Jag tror att det är något fel på mätaren. Så högt och plötsligt har den aldrig ökat förut. Jag stänger av och sätter på igen. Samma värde. Samtidigt får Lisa aktivitet på sin app. ”On chair” och ”Three”.
Jag går mot stolarna i rummet. EMF-nivån sjunker en aning men ligger runt 120. Det känns som att det är något i rummet. Vi bestämmer oss för att sätta oss med och se om vi kan få kontakt.
Vi fick till oss ord såsom: ”so weak”, ”again” och ”smell it”. Det kom också en kvinnoröst på min andra app som vi tyckte sa ”nummer” och ”mördare”. Både jag och Lisa kände en kyla över våra ben.
Under en del av sessionen hörde vi dunsar och skrapningar från intilliggande rum.
Efter en stund gick EMF-mätaren ned till 50-60 igen och vi bestämde oss för att det var lägligt med lite kaffe.
Nere i baren inspekterade vi Julias egna plats och satt en stund i fåtöljen. Gäster får sitta här, men ingen brukar bli särskilt långvarig, inte heller vi blev det. Vi var överens om att vi känt något i rummet när mätaren steg sådär plötsligt, och vi var spända på vad vi skulle få för upplevelser resten av kvällen och natten.

När vi kom tillbaka till rummet släckte vi ned helt och påbörjade en ny session. Vi talade ut till en eventuell närvaro och ställde frågor. Vi fick ord såsom ”wrote” ”Phone” och ”out”. En mansröst lät klagande och sa ”apparaterna”. Det var flera gånger som vi tyckte att våra appar fick till sig liknande ord. Några skrapande ljud hördes. När jag behövde ta en toalettpaus i sessionen dök genast orden ”no bath” upp. Pausen blev ändå av.
Efter ytterligare en stund började vi känna oss färdiga och redo för natten. Vi filmade i rummet och Lisa upptäckte flygande vita saker när hon filmade från ett visst ställe. Vi undersökte fenomenet och kunde konstatera att det rörde sig om damm. Ett dammkorn flög lite annorlunda än de andra.
Vi la oss för att sova och trötta som vi var hade vi inga problem att somna trots att vi var i ett ”spökrum”. Innan vi la oss hade vi satt på appen Sleeptalk, som skulle spela in eventuella ljud under natten.
Det blev en lugn natt. Vi hörde några ljud från rummen intill, men inget över det vanliga på ett hotell. Både jag och Lisa fick dock upplevelsen av beröring på våra armar vid ett varsitt tillfälle. För min del kändes det som ett mjukt nyp på överarmen.

På morgonen var vi spända på att lyssna på vad som spelats in under natten. Till vår stora besvikelse hade det inte blivit någon inspelning. Jag hade dubbelkollat att appen var på, så det var väldigt tråkigt och lite märkligt att den inte spelat in. Ytterligare teknikstrul blev det efter att vi haft en EVP-session på morgonen. Det gick att spela in och lyssna men att spara gick inte. När jag kom hem och testat en ny inspelning var det inga problem att spara.
Efter en god frukost hade vi en sista session för att se om Julia hade något mer att säga oss. Vi fick in en närvaro och en kvinnoröst som sa: medvetna, det sårade mig, försäkring, ask, i mörker. Var det Julia?

Mycket av det som hände i rum 178 kunde ha rimliga förklaringar. Sammantaget fanns det ändå en viss känsla av närvaro i rummet, men inget som skrämde oss. Om spöket Julia finns på hotellet så verkar hon nöjd med sin tillvaro. Är rum 178 hemsökt? Med tanke på hotellets historia och våra upplevelser kanske vi ändå kan säga ja?